måndag 3 januari 2011

Minnen kring en bild ...


Året är 1993 och jag befinner mig i St. Petersburg, tillsammans med mina klasskamrater från Fotoutbildningen på Konstskolan Kuben. Vi strosar runt med våra kameror i jakt på upplevelser och motiv. Från gatan får jag och några av mina vänner syn på dessa två gossar i uniform. De står inne på en bakgård och röker varsin cigarett. Tillsammans med två kamrater viker jag in genom porten till de två gossarna. Varför de står där på gården och röker vet vi inte. Vi kan inte se några andra människor på gården och inget givet sammanhang som de verkar tillhöra. De står bara där i sina fina sjömansuniformer med varsin cigarett och språkar några ord med varandra på ryska. Vi visar våra kameror och frågar (på svenska) om vi får ta varsin bild. De nickar och visar med en gest att de vill släcka sina cigaretter först. De tar ett sista bloss innan de släcker sina cigaretter med en enkel rörelse med foten och spontant placerar sina fötter över fimparna. Vi tar varsin bild på dem, innan vi ropar "Spatsiba!" och traskar ut på gatan för att söka nya motiv.

Väl hemkomna, en vecka senare, framkallar vi ivrigt våra filmer och granskar våra svartvita negativ. Jag fastnar snabbt vid det här negativet och kopierar noggrant en riktigt stor kopia till vår utställning "Only one dollar", som visas på Fotograficentrum i Örebro. 70x100 cm var inte enkelt att efterbelysa och "piatta". Vi använde blomlådor för att kunna framkalla dem och fick stå två och två över blomlådorna för att kunna framkalla, fixera och skölja. Fint och stort blev det ... ett verkligt hantverk!

Så här i efterhand betraktar jag gärna min bild på sjömännen. Mina vänner fångade gossarna ur helt andra vinklar och trots att kompositionen var ett spontant val vid det korta ögonblick fotograferingen pågick, var jag inte just då medveten om symmetrin. Det här blev en av mina favoritbilder från resan. Så grafiskt enkel. Tre fönster, två pojkar, siffrorna och luckorna på väggen på varsin sida om gossarna. Jag tycker om den slitna känslan som känns representativ för St Petersburg.

Vetskapen om att det var en så spontant uppkommen komposition och att jag fick upptäcka detaljerna i efterhand ger bilden ett mervärde för mig. Jag måste erkänna att jag saknar den svartvita analoga tiden. Jag hoppas att jag får tid att arbeta med mitt enorma negativ-arkiv, för i arkivet ligger många guldkorn och väntar på att jag ska prioritera dem. Ni kommer att få se mer av både digitalt och analogt material framöver. Gamla och nya bilder skapade i olika tekniker. De har alla sina styrkor och sina svagheter.
Mina luftrör är glada att slippa alla kemikalier, men visst ÄR det något speciellt med analoga svartvita bilder!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar